Världens längsta viktresa?

Jag bloggar från sängen och känner världens ångest. Brevid mig ligger ett tomt Pringlesrör och pappret från vad som en gång var ett kexchoklad - detta bara i sängen. Lyfter man blicken bort mot byrån så ser man en Raffaelloförpakning som även den är tom. Hade vi haft fler godsaker i lägenheten så hade jag garanterat ätit upp de med, för så funkar jag. Antingen äter jag jättemycket så jag mår illa eller så överdriver jag och äter så små portioner att magen skriker av hunger. Det här med att jag inte har någon balans gäller andra saker i mitt liv med, antingen är jag jätteglad eller jätteledsen/arg och jag hatar det..

Tillbaka till sängen, så här ligger jag med alla förpackningar, helt jävla naken (har en hårimpakning i) och känner mig så jävla tjock och mittlyckad. 

 

Saker jag hatar med min vikt: 

• Att jag reagerar när min sambo tar på mina "problemställen"
• Att jag aldrig tror på komplimangerna jag får utan bara tycker det är jobbigt och tror han ljuger.
• Att jag dagligen funderar på om jag verkligen duger i hans ögon. Äcklas han? Har alla andra tjejer han varit med varit smala och snygga? Fantiserar han om andra?
• Jag vill inte träffa nytt folk för jag vill inte att de ska se mig och döma mig
• Jag vill inte träffa mina vänner för jämfört med dem är jag ett monster.
• Jag inbillar mig att folk på stan kollar på mig och äcklas
• Jag älskade att köpa kläder, sminka mig fint och alltid se bra ut men nu känns det som någon har sminkat en gris.